Ekenäs Navigationsklubb r.f.

                                                Ekenäs Navigationsklubb spikade igen

För några veckor sedan spikade klubben högtidligen sin flagga i samband med sitt 60 års jubiléum.

Nu den  sista oktober spikades nästa års verksamhet under mindre högtidliga former då klubben höll

sitt årsmöte.

Nästa års verksamhet kommer att vara ganska traditionell. Det betyder att den viktigaste

verksamheten  utgörs av skepparkurserna i samarbete med MBI. Om tillräckligt intresse finns

kommer det dessutom att ordnas maritim VHF kurs och CEVNI kurs. Den senare ger behörighet att

färdas på floder och i kanaler i Europa och utgör en komplettering till det internationella

förarbrevet. Också dessa kurser sker i MBI´s regi, men klubben så att säga skakar fram

kursdeltagarna.

Dessutom är det meningen att fortsätta med exkursioner till platser eller händelser som intresserar

medlemmarna. Gästföreläsare med intressanta föredrag är det meningen att satsa lite mera på i år.

Klubbens årspublikation Enslinjen skall naturligtvis komma ut i mars, nu för 25 gången.

Medlemsavgiften bibehölls vid 9 euro och klubbens ekonomi är helt tillfredsställande. Så gällde det

att välja styrelse för ett år framåt. Frej Falck och Christer Lagerström omvaldes till kommodor

respektive  vicekommodor. Också Rolf Altner, Rune Nyberg och Markus Björk omvaldes. Henrik

Hultgren invaldes som ny då tyvärr Jan Holmström avsagt sig återval.

Efter mötet fick Guy Sundell pris för”klubbmästare” i skrivbordsnavigering. Rolf Altner

utnämndes till den nya graden ”brottsjöskeppare”. En grad som förutsätter att man färdas i

utländska vatten och berättar om sina färder på någon knopafton, eller skriver om dem i Enslinjen.

Nils Ewalds mottog vandringspriset ”ratten” för sin insats för kubben.

RA

                                                    EKENÄS NAVIGATIONSKLUBB firade 60 år

Lördagen den 5 oktober samlades ett sjuttiotal navigatörer, medlemmar och gäster, i Hotel Sea Front för att fira Ekenäs Navigationsklubbs sextioårs jubiléum.

Klubbens kommodor Frej Falck dirigerade festtillfället vant och säkert, medan vicekommodor Christer Lagerström fungerade som festmarskalk och anmälde programpunkterna.

Tillställingen inleddes med uppvaktningar av bl.a  Raseborgs stad, MBI, moderföreningen Ekenäs Segelsällskap och Finlands Navigationsförbund, samt andra navigationssammanslutningar.

Därefter följde flaggspikning efter att kyrkoherde Markus Weckström välsignat klubbens flagga, som visserligen varit i bruk redan tre säsonger. I flaggspikningen deltog representanter för Finlands Navigationsförbund, Ekenäs Segelsällskap och Raseborgs stad samt kommodorer i kronologisk ordning. Hammartillverkaren Rune Nyberg spikade traditionellt sista spiken. Tyvärr var några förhindrade att delta. 

Efter en läcker, stärkande festsupé, fortsatte programmet med festtalet, framfört av Ingvar Jönsson, hedersmedlem och tidigare kommodor, varefter det serverades kaffe avec, vilket var inledning på den lättsammare delen av festligheterna, också av det livfulla sorlet att döma.

Förbundsordförande Bo Nyholm och verksamhetsledare Carina Kervinen fick sedan tillsammans med kommodor Frej Falck fungera som utdelare av förtjänsttecken till medlemmar, som med sin insats bidragit till att befrämja intresset för navigation och arbetat klubben till fromma. Följande premierades med Navigationsförbundets förtjänsttecken

 Brons:
 Markus Björk, Karin Bäckman, Jan             Holmström,   Christer Lagerström, Hans      Mecklin.

 Silver
 Carl-Magnus Hultgren, Sami Nevalainen,  
 Rune Nyberg, Helena Röberg, Harras        Rönnberg.

 Guld:
 Rolf Altner, Carl-Gustav Wolff.

Med ett extra föreningsmöte hade Sven-Olof Nyström utsetts till hedersmedlem nummer fyra,  vilket kungjordes vid detta  tillfälle.

Slutligen blev ordet fritt, varefter festpubliken intog dansgolvet till tonerna av Polina och Sergejs ensemble. I detta  skede var  stämningen hög och festpubliken trivdes.
RA

                                                  NAVIGERING UNDER VATTENYTAN

Medlemmarna i Ekenäs Navigationsklubb är vana att röra sig på böljan den blå, men lördagen den 21 september åkte en liten tropp navigatörer till Tvärminne Zoologiska station för att av Marko Reinikainen inlevelsefullt bli informerade om vad man sysslar med på Zoologen och vad som rör sig i våra vatten och till och med under vattnet. Dvs på bottnen och långt ner i bottensedimenten.

Fältarbetare och forskare från många länder samlas här för att studera marinbiologi och allt vad därtill hör. Laboratorieapparaturen är som sig bör omfattande, både den som konstruerats för att ta vattenprover på bestämda djup och prover från bottensediment som kan berätta vad som funnits och levat där för hundratals år sedan. Då proven väl är insamlade gäller det att analysera dem. Olika forskare studerar insamlat material från olika synvinklar. Marko var stolt över bl.a. en spektrograf vars kyvett fylls med den undersökta vätskan och sedan genomlyses, varefter vissa slutsatser kan dras på basen av det penetrerade ljuset. Också en präktigt stor destillationsapparat lade vi märke till. Enligt Marko lär den fortfarande, åtminstone mellan verserna, användas för forskningsändamål.

De blågröna algerna, som inte alls behöver vara blågröna, kom naturligtvis på tapeten. Algerna som förstör våra simstränder kan bestå av ett flertal olika alger, men intressant var att Marko med hjälp av mikroskop hade lyckats plocka ut en blågrön alg, eller kanske rättare sagt en cell, och lyckats få igång celldelning så att han i en E-kolv hade den renodlade blågröna algen. Det såg ut som pärondricka, men lär vara mindre hälsosam. Senast levern tar illa upp om man går in för att släcka törsten med drycken. Många läkemedel baserar sig ju på gifter och någon gång i framtiden mumsar kanske våra ättlingar medicin vars aktiva del är blågröna alger, eller mutationer därav.

Lite om fiskarnas sexuella beteende fick vi oss också till livs. Jag tror det var Darwin som sade att de starka överlever medan de svaga går under. Dehär verkar endel fiskar vara medvetna om. Då honan lagt sin rom, kommer en stark hane svepande, som minst en kejsare, över rommen och blåser ett moln av sin livsgivande vätska över rommen. Dehär fräcka förfarandet har den listige, men svagare hanen fått nog av och lärt sig att lägga sig så att säga i bakhåll, då den av erfarenhet och gott minne kan förutsäga var en hona kommer att lägga rommen. Vips fram från gömstället och befruktning bums innan den något mera trögtänkta kejsaren kommer sig för att handla. Såhär går slughet och styrka hand i hand vilket leder till att medelmåttorna behärskar världen och inte de slugaste eller starkaste. Jag tror att vi som var med lärde oss en hel del och blev, om inte klokare, så på gott humör. Tack för det Marko.

RA

VÅRMÖTE 26.3.2013

Ekenäs Navigationsklubb höll sitt årliga vårmöte på Sea Front med diplomutdelning och föredrag.  Tentamen i skärgårdsnavigation var i december och nu hölls diplomutdelning för de nya skepparna. De som fortsatte med kursen i kustnavigation kommer att tenta den 19 april.

Lärare i skärgårdsnavigation har varit Hans Mecklin och i kustnavigation Christer Lagerström.

Efter diplomutdelningen höll Peik Konsin från Heavy Clean en intressant föreläsning om sodablästring och skonsam rengöring av olika material.

Klubbmästare i skrivbordsnavigering blev Guy Sundell. Till finalen i FM vilken hölls i Hagalund hade kallats de 20 bästa från den landsomfattande uttagningen. Rolf Altner och Frej Falck representerade klubben och placerade sig hedersamt i mittfältet. I tävlingen klubbarna emellan blev Ekenäs Navigationsklubb  totalt tredje bästa klubb.

Klubbens verksamhet fortsätter med knopaftnar och föredrag. Verksamhetsårets viktigaste tilldragelse blir ändå klubbens 60-årsjubileum som kommer att hållas i höst. På programmet   står utdelning av förtjänsttecken, fanspikning, underhåll samt mat och dans. Förberedelserna är redan i god tid påbörjade.

Ekenäsklubben är med sina 60 år den näst äldsta i Finland och i storlek den elfte av alla de154 klubbar som hör till Finlands Navigationsförbund. F.F.

HÖGSJÖNAVIGERING TILL EKENÄS

Det börjar glesna med båtar i Norra Hamnen och snart blir det helt dött, förutom några enstaka vinterliggare som får agera blickfång för strandflanerare nästa vår. Men för en tid sedan fick vi uppleva Norra Hamnen i sin bästa form. Alla som är ens en gnutta intresserade av båtar lade säkert märke till att tre ståtliga flytetyg låg på svaj vid boj ute på redden. Två trålare, visserligen numera utrustade för fritidsbruk och en segelbåt av jordenruntseglingskategorin. Det är för den båten, S/Y GRYNING, som tjugotalet medlemmar i Ekenäs Navigationsklubb samlades i Hotel Seafronts stora kabinett för att avnjuta skepparens, sjökapten Mikko Aulankos inlevelsefulla berättelse om seglatsen från Newport, USA, till hemhamnen Ekenäs. Äventyret har ju noterats i både lokalradion liksom i lokala pressen, men medlemmarna i Navigationsklubben hade förmånen att få ta del av resan på ett sätt som på börsen skulle bryta mot alla regler om insider information. S/Y Gryning, 55 fot lång och 22 ton seglades hem på sex veckor efter knappa 5000 sjömil med en besättning på 8-9 man. I gynnsamma stunder forcerade jakten med över 8 knop. Mycket intressant var också att höra om de ytterst omfattande förberedelserna som omfattade allt från bunkring, val av segelgarderob och all elektonisk utrustning som behövdes för positionsbestämning och för att hålla kontakt med omvärlden. Som Mikko uttryckte det så visste man nog att förr eller senare kommer land emot, men det var av ett visst intresse att veta ungefär var det kommer att inträffa. Så sade han med glimten i ögat, för vi förstod naturligtvis att båten seglades till den hamn man bestämt. Både positionsbestämning och kontakten med omvärlden skedde på S/Y Gryning via satellit. Stjärnor och sextanter inte att förglömma, men ombord på S/Y Gryning fanns de blott i tankarna. Som vi vet följer ju kortaste avståndet mellan två punkter på jorden en storcirkel. Alla meridianer och ekvatorn är storcirklar eftersom de har jordens medelpunkt som sin medelpunkt. Storcirklar finns det naturligtvis oändligt många. Hur som helst, Mikko berättade att viktigare än att följa en storcirkel var att välja en rutt där vädret och vindarna lovade så att säga goda förhållanden. Meningen var ju inte att i racerfart få hem båten, utan en säker seglats med undvikande av onödiga strapatser. Jaktens ägare, Otto Donner, satt med bland åhörarna och fick således nu höra skepparens version av vad han varit med om. Otto kompletterade emellan Mikkos berättelse och tillsammans gjorde de kvällen till en fullträff för oss som inte ens funderar på om vi skall följa en storcirkel eller en farled.

RA

Utfärden till Baggö sjöbevakningsstation

Vidpass klockan halv fem den åttonde i augustimånad samlades ungefär ett tjog navigatörer på Bussis för att i samlad tropp ta sig till den nya sjöbevakningsstationen på Baggö. Vi hade naturligtvis vidtalat personalen, som lovat ta emot oss. Mottagningen var fin. Kaffe med ännu varma örfilar var uppdukade och stämningen var genast omilitärisk.

Chefen Niklas Guseff berättade om sjöbevakarnas uppgifter i modärn tid, d.v.s. nuförtiden. Uppgifterna är av faktiskt många olika slag. Att föranstalta blåsprov och kolla utrustning, inklusive flytvästar, är bara en bisak. Sjöbevakarna gör faktiskt själ för sitt namn. De bevakar hela havsområdet och på Baggös lott faller avsnittet mellan Ingå och Hangö. Med största sannolikhet, fick vi höra, har vår skärgård räddats från många katastrofer tackvare bevakarna. Under bistra förhållanden har de tagit sig ut till fartyg som gått på en kurs som skulle ha betytt grundstötning eller ännu värre körning rätt upp på land. Fartygen har styrts av autopilot och vakthavande befäl har sovit i allsköns ro på bryggan. Att få liv i besättningen i tid har inte alltid varit lätt och ofta krävt improvisation. Vi blev påminda om att alkoholpromillegränsen är en promille, men att domen kan falla också för lägre värden om det visar sig att man såsar i sitt sätt att behärska sin farkost. Ungefär tre procent av blåstesterna visar för höga värden berättades det oss.

Sjöbevakare Stefan Englund höll ett intressant anförande om hur det var på den tiden då man opererade utgående från Jussaröstationen.

Själva stationen var naturligtvis flott, modärn, med nätta rum för personalen och faktiskt naturskönt belägen. Nya fina bryggor, båthus för RIBben o.s.v. Det var dejligt, skulle dansken ha sagt. Vi unnar våra bevakare sina fina faciliteter och tror att de säkert trivs där.

Den gamla båten, en Rautaville från anno dazumal, låg moloken vid bryggan, men dock väl medveten om att den gjort ett gott arbete under sin aktiva tid. Att få kliva ombord på den nya båten, typ PV 06 E var intressant. Båten navigeras av en styrman och en navigatör. Styrman har två joysticks till förfogande. De är belägna så att händerna når dem bekvämt då armarna vilar på den fjädrande stolens armstöd. Vänstra joysticken rör sig i sidled och fungerar som ratt och roder, medan den högra rör sig framåt och bakåt och fungerar som gas och fram och back. Det var intressant att få saker och ting förklarade på plats och ställe. Det såg så bekvämt ut att man får hoppas att bevakarna inte somnar vid sina stickor. Sittplats finns för fyra och bårplatserna är två. Båten är knappa femton meter lång, gör c. 40 knop med sina dubbla vattenjettar och väger vidpass tretton ton. Knappa tonnet per meter således. Helt normalt för en båt av denhär storleksordningen. Vi är tacksamma för vad sjöbevakarna gör. De är våra vänner och vi skall inte vara sura om de någon gång stannar oss för att fråga hur det står till.

RA

Ekenäs Navigationsklubb gjorde en exkursion till Ingå Båthotell tillsammans med Borgå Navigationsklubb. Från Ekenäs-klubben deltog några billaster skeppare och från Borgå-klubben deltog en busslast skeppare.

Båthotellet var ett intressant utfärdsmål. Förutom att man har infört nytänkande inom hanteringen av fritidsbåtar har man också tänkt på miljön genom att ha ett säkert och modernt reningssystem så att ingenting kommer ut i naturen.

Båtarna lyfts med en stor truck ur vattnet och lyfts efter tvättning och service upp på hyllor att vänta på sin ägare. Med kort varsel lyfter man båten i sjön på några minuter. Trucken som väger nästan 40 ton har långa gafflar som lyfter båten i längdriktningen.

Hallen uppvärms dessutom med jordvärme vilket ju ej belastar natur eller miljö. Joel Nemes berättade om verksamheten utförligt och visade oss omkring.

Härefter förflyttade alla sig till restaurang Sågen där man intog en välsmakande lunch varefter Ekenäs- och Borgåskepparna tog kurs hemåt. Vi hade dessutom turen att få rallyvärldsmästaren Markus Grönholm att berätta om restaurang Sågen.

I slutet av mars höll klubben sitt årliga vårmöte. De skärgårdsskeppare vilka tentat i december 2011 fick nu sina diplom. Efter diplomutdelningen höll Jan Holmström ett mycket intressant föredrag om hur glasfiberskrov repareras. Det visade sig att det ej är så enkelt som man kunde tro, särskilt om skadan är större.

Klubbens årspublikation ”Enslinjen” har utkommit, nästa händelse är tentamen i kustnavigation den 20 april. På sommaren ordnas en utfärd och om det finns intresse en navigationsrunda.FF

NAVIGATÖRER NAVIGERADE

Då fjärdarna ligger isbelagda är det ett bra tillfälle att repetera sina navigationskunskaper sittande tryggt i värmen vid ett skrivbord och så att säga skrivbordsnavigera. Skrivbordsnavigering går ut på att man enligt ett orderbrev ritar in en rutt på sjökortet och sedan besvarar en massa frågor i stil med i vilket ögonblick man passerar en remmare, vilken kompasskurs som skall sättas på nästa ben, vilken positionen är ett visst klockslag osv. Det går att hitta på hur många knepiga frågor som helst.

Ifrågavarande skrivbordsnavigering ordnas av Finlands Navigationsförbund och är landsomfattande. Alla som hör till någon båtsportsammanslutning kan delta. De tjugo med minsta antalet felpoäng kallas till ”final” där en motsvarande fingerad seglats på begränsad tid skall genomföras. Vinnaren, den noggrannaste navigatören, utropas högtidligen till finländsk mästare i skrivbordsnavigering.

Några medlemmar i Ekenäs Navigationsklubb ställde upp i år igen. Fem medlemmar skickade in sin version för granskning. Fyra av dem uppnådde en noggrannhet som medförde kallelse till final som går av stapeln i Kouvola i slutet på mars. Klubben har som kutym att den av medlemmarna som klarat sig bäst i den landsomfattande gallringen utropas, om än inte så högtidligt, till klubbmästare. I år var det klubbens kommodor Frej Falck som visade gott exempel och nu också kan titulera sig klubbmästare. Övriga kallade till final är Harras Rönnberg, Rolf Altner och Guy Sundell.

RA